Sida 476
En promenad rundt Djurgården, af Albert Eriksson
Lützes vackra flickor ... Ja, du må tro, där kunde man träffa på riktiga högdjur ibland.
När Alkärret började planeras 1896, flyttade man hela härligheten med kraftmätare, akrobat- och knifkastningstält, gungor, karuseller o. s. v. öfver till Gröna lund, men man kunde icke flytta öfver det glada lifvet och Gröna lund torde aldrig bli, hvad Alkärret var. Men alltid kan det löna mödan att titta in
Hasselbacken.
där en eller annan gång, helst en söndag, då man kan tro sig försatt till en marknadsplats med dess billiga folknöjen.
För att få någon bellmansstämning här får man gå ut på gatan. Det långa, originella trähuset med sitt utskjutande loft, som stödes af stolpar, ställda på sned in mot husfoten, är en äkta kvarlefva från den tid, då Bellman sjöng och Ulla dansade. Tänk dig, att de här rödstrukna väggarna darrat vid larmet på »Sista balen på Gröna lund». Eller tänk dig ingenting, utan tag din Bellman med dig hit ut en dag och läs.
Boken om Stockholm. 60
Källa: Project Runeberg ·
