Sida 570
Ministrarne, af Johan Lybäck
gamle sjömannen med de allvarliga, gulbleka dragen på stats-rådsbänken, men han har mestadels suttit där som en uppmärksam åhörare och i det hela iakttagit en diplomatisk tystnad. Först då en fråga, som låg honom synnerligt varmt om hjärtat, olycksfallsförsäkringen, förevar i Första kammaren, tog han till orda där. Och då man i Andra kammaren debatterade förslaget om dyrtidstillägg åt ämbetsmännen, höll han där ett högpatetiskt anförande, hvars välmening var uppenbar, men hvilket i det stora hela var skäligen malplaceradt och föga torde ha inverkat på kammarens beslut. Under majdagarnes stora här-ordningsdebatt måste han fram på arenan på allvar. Till en början uppläste han då i båda kam-rarne en i statsrådet uppsatt förklaring från regeringen. Hans ganska klumpiga försök att, då debatten i Andrå kammaren närmade sig slutet, vingla öfver från de tolf månadernas öfningstid, hvarpå regeringen kategoriskt förklarat sig icke vilja göra någon afprutning, till de åtta månaderna, Andra kammarens ultimatum, väckte på starkt försvarsvänliga håll harm, på andra och de flesta ett ho-meriskt löje. Det var naturligtvis endast omständigheternas makt och krigsministerns stora popularitet, som
skapade härordningsförslagets seger. Däremot mottogs det lojala svar statsministern afgaf på redaktör Hj. Brantings interpellation om rösträttsutredningen med sympatier af Andra kammaren.
Ministärens andre excellens, utrikesministern Alfred Lager-heim har åtminstone ännu icke några större parlamentariska framgångar att anteckna, om man icke dit vill räkna riksdagens bifall till den kungliga propositionen om eget hus för beskickningen i Paris. Reformförslag, särskildt inom konsulatväsendet, hvari exc. Lagerheim ända sedan konsulatkomiténs dagar är väl bevandrad, lära emellertid vara att förvänta. Exc. Lagerheim är mycket representativ, elegant och soignerad i sitt yttre och i sitt
A. Lagerheim.
Källa: Project Runeberg ·
