Sida 569
Ministrarne, af Johan Lybäck
tier. I likhet med statsrådet Crusebjörn valdes han snart till representant för sin residensstad i Andra kammaren. Här blef han inom kort högt uppburen inom olika läger för sina omfattande kunskaper och sitt flärdfria uppträdande. Den politiska situationen åstadkom emellertid, att han inom kammaren icke nådde högre än till en plats inom lagutskottet, där han fungerade som vice ordförande de senaste åren före statsrådsutnämningen. Inom lagutskottet tillhörde hr Husberg ofta reservanterna, som företrädde en upplystare och födomsfriare, från den sterilt konservativa majoriteten afvikande uppfattning. Man har fäst uppmärksamheten på, att statsrådet Husbergs förmåga, lärdom och erfarenhet är så omfattande, att han skulle kunna utan svårighet öfver-taga vare sig justitieministerns, civilministerns eller ecklesiastikministerns portföljer. Denna mångsidighet kommer gifvetvis att blifva af stor betydelse, om det rykte besannas, som i honom velat skåda den vardande statsministern.
Ty det faller af sig själf t, att ministärens nuvarande främste man, amiralen frih. F. W. von Otter, icke kan kvarstå länge på sin post. Den höga åldern och mycket annat förbjuda det. Det var på sin personlige vän konungens begäran, som han i medlet af sjuttiotalet lät förmå sig att under några år förestå sjöförsvarsdepartementet. Därvid älskade han, enligt hvad han själf yttrade, att i likhet med hvad praxis var på fyrtiotalet, betrakta sig såsom »konungens generaladjutant för flottan». Det är likaledes bekant, att det var på sin konungslige väns uttryckliga önskan, som han öfvertog statsministerskapet. Detta är i allmänhet ingen lätt sak och det kräfdes i all synnerhet både mod och personlig uppoffring att efterträda en så framstående statsminister som godsägaren E. G. Boström under icke mindre än nio år varit. Frih. v. Otter har emellertid tagit saken ganska förståndigt. Man har oftä sett den
Källa: Project Runeberg ·
