Sida 517
Våra utvärdshus, af Satyr
inredning, som man finner angenäm, därför att den är så anspråkslöst enkel.
Vi ha egentligen bara ett enda fashionabelt utvärdshus och det är Saltsjöbadens Grand Bestaurant. Angående uppkomsten och utvidgningen af detta sköna samhälle, som under Wallen-bergsk spira trollats fram där ute bland klipporna och vikarne på föga mer än ett decennium, är dock ej plats att orda inom ramen af »Boken om Stockholm».
En sommardag stiga vi således på Saltsjöbanans tåg där nere vid den mörka Stadsgården. Tåget rullar in i berget, och efter passerandet af en tunnel, som synes oss nästan oändligt lång, brusa vi in i de mest leende och fagra nejder. Från ku-
Saltsjöbadens Grand restaurant.
péfönstret fångar blicken de mest omväxlande och pittoreska scenerier — långa flikar af blått vatten, vida ängar och gröna björkdungar, gråa hällar och klippor med furornas mörka troppar, grupper af små och stora villor, lysande i alla färger.
Efter cirka en half timme äro vi framme vid slutstationen för vår färd. En kort väg genom furudungarne, och plötsligt reser sig för våra blickar en stor, slottsliknande byggnad. Det är det magnifika hotellet, i hvars stora spisesalar och långa verandor vi träffas esomoftast vintertiden, framför allt på de stora skidlöpnings- och skridskoseglingssöndagarne. Då vimlar där af folk och den sjudande glöggen flödar i strömmar. Ja, själfve
Källa: Project Runeberg ·
