Tillbaka Read Runeberg

Boken om Stockholm i ord och bild

Originalsida 432
Originalsida 432
Originalsida 432
Originalsida 433
432–433

Sida 432

Hur Stockholm provianterar, af Axel Kerfve

som äfven led af felet att vara mycket dyrbart — visar starka tendenser att alldeles försvinna från Mälaredrottningens taffel. Vid frukosten och supén få dock några läckra smörgåsar icke saknas, men äfven här utgöra de icke måltidens clou såsom förr. Med detta har också Mälaredrottningens skaffare fått mindre bekymmer vis ä vis de förr så omtyckta »sexorna», som snart höra alldeles till en förgången smak.

Fisk vill den sköna äta och fisk har hon äfven råd att be-stå sig, vattenomfluten som hon är af Mälare- och Saltsjövåg.

Gå ut en morgon, när skärgårds- och mälarebåtar lägga till vid Strömmens kajer eller vid någon af stadens mälarebryggor.

Trumma på trumma, alla fyllda med metallglänsande invånare från gud Neptuni rike, langas i land till Mälaredrottningens skaffare, som stå där med sina anteckningsböcker och gifva order till drängarnä att vidare befordra det för »drottningens» hjärnsubstans så läckert fosforhaltiga godset.

Strömming — läckraste »Waxholmare» — gäddor, aborrar, flundror, gös, id, ål, braxen och äfven en del andra slag -— ej minst för stockholmskök mer ovanliga från västkusten, hvilka komma hit pr järnväg — samt last but not least fiskarnes fisk, den läckra laxen, ligga här till synes i trummor, fat och såar,

Källa: Project Runeberg ·