Sida 222
Resande i Stockholm, af Martin Bolander
nyförvärfvade vänner, och bålarne, som sättas fram efter maten, äro, om inte precist alltid endast mandelmjölk, dock af den allra oskyldigaste natur. Detta i regel, men hvarje regel brukar ha sina undantag.
Om vädret tillåter och festkommittén är riktigt nitisk, afhålles gärna den gemensamma kongressfesten utom hufvudstadens hank och stör. Då går man med flaggprydd ångare utåt Mälaren eller Saltsjön och tillbringar några oförgätliga timmar å någon af de förtjusande platserna rundt om. I synnerhet har under senare
Kongressbåt.
åren en färd genom Skurusundet till Saltsjöbaden kommit till heders — för öfrigt säkerligen en af de härligaste lederna i Stockholms inre skärgård.
Och är kongressen af någon större betydelse, så att den blifvit, hvad man säger, populär, så öfverraskas mötesdeltagarna under hemfärden i den sena kvällen i de flesta fall af det ena gnistrande fyrverkeriet efter det andra från villorna å segelledens stränder. Det är utrop af förtjusning, hurrarop och jubel. Och
Källa: Project Runeberg ·
