Sida 361
I ordenssamfund, klubbar och föreningar, af Carl Forsstrand
kraf och förfinade smak tycks med framgång kämpa mot okunnigheten och råheten.
Grefve A. P. Hamilton.
Men medan friluftslifvet, dess behag och fordringar sålunda vinna allt mer terräng och främja sammanslutningen i föreningar mellan de skilda samhällsklasserna i så enkla och obundna former som möjligt, skulle ej Stockholm vara det mångsidigt intresserade och särskildt det vid de gamla traditionerna bundna samhälle, som det verkligen är, om det ej tillika hade ett fält för ståtliga ceremonier och högtidliga parentationer, riddarslag o. s. v. Mystiken, som hos oss vann insteg i slutet på 1700-talet, är ännu en lifskraftig makt; därom vittnar våra talrika ordenssällskaps ännu blomstrande tillvaro, och hvad vore väl lifvet för den stockholmske ämbetsmannen eller borgaren, om han ej jämte de offentliga och privata medborgerliga plikterna och intressena hade tillfälle tillgodose de hemliga i ett eller flere af våra lysande ordenssamfund? I Frimurareordens ståtliga palats inför konung och prinsar, i Eriksbergs gamla och nya salar, i Arla Coldins kapitelrum under högförnäma aristokraters ledning kan han få sitt behof af det sublima, det allvarliga, det lysande tillfredsställdt, i Bricols guvernörs- och riddargrader kan han fira Bellmans och moster Barbaras minne, med Svearna kan han dricka ur horn, med Neptunibröderna prisa hafsgudens lof, med Odd Fellows bygga nya altaren, och medan han gör allt detta, främjar han tillika goda och människovänliga verk, är barmhärtig mot änkor och faderlösa och älskar sin nästa så som sällan ute i det vanliga, krassa hvardagslifvet. Ingen tror nu för tiden, att han äter upp små barn eller skickar dem till hundturken, därför att han är frimurare; ingen betviflar, att Coldinerbröderna sitta inne med den högsta visheten, ingen afundas Timmermännen deras rikedom. Nej, Stockholm ser med glädje när de lysande sällskapen om somrarna fara ut i skärgården och plantera sina kors, Stockholm
Källa: Project Runeberg ·
