Sida 238
Sommarnöje, af Gustaf Janson
ingenting, nästa morgon kan äfven han ligga och draga sig hur länge som hälst. Och det gör han ordentligt, han skall väl någon gång njuta riktigt intensivt af naturen.
På söndagsförmiddagen lånar han en gammal fisksump och ror i sällskap med ett par metspön och en f. d. anjovisburk innehållande mask ut till en »grynna», där en sommargäst, enligt en på stället sorgfälligt bevarad tradition, för fyra år sedan metat upp 78 jämna stekaborrar på en kvart. Pappa lägger ut sina krokar och sitter andäktigt i solbaddet en timme. Efter den
tiden lär det ej förundra någon, att han finner metandet långtrådigt och ämnar ro hem igen.
Oförmodadt rör sig ett flöte, den där sommargästen tycks verkligen ej hafva tagit alla aborarrne med sig, då han flyttade till staden. Lifvad af en mängd obestämda förhoppningar samlar pappa sina krafter och rycker till. Hurra, han har fått en fisk, en riktig, lefvande fisk. Visserligen är den inte stort större än masken, men det är likväl en fisk och pappa känner sig betydligt uppiggad. Nu är han viss om framgång och spottar morskt på betet: »Tvi, tvi, godt napp!»
Källa: Project Runeberg ·
