Sida 245
Sommarnöje, af Gustaf Janson
åstadkomma. Rundt om uppstämmes en klingande skrattkör och sorlet fördubblas, tills allt slutar i ett storartadt plaskande. Man befinner sig ändtligen i vattnet och Ägirs döttrar hoppa glada kring sina jordiska leksystrar. Smekande smyger sommarsval vind öfver vattnet, solen droppar guld på våg och .... hvardags-lifvets prosa tränger sig som alltid in öfverallt, mamma gifver från verandan signal, att middagsbordet är dukadt.
I badsumpen.
Ändtligen är den inne den efterlängtade och på samma gång störande måltiden med sin filbunke eller kallskål och sina oundvikliga klagomål öfver värmen, som aldrig gör annat än på ett verkligen upprörande sätt plågar en beskedlig stockholmare på sommarnöje. Ingen tänker ens bråkdelen af en sekund på pappa, som sitter i sitt kvafva kontorsrum, kolkar vichyvatten och längtar till landet, där han hört, att det ibland lär blåsa några sval-
Källa: Project Runeberg ·
