Sida 461
Hos pantlånaren, af Ninian
Sagan om gudagalten Sehrimner, som åts upp hvarje kväll, men åter hvarje morgon grymtade frisk och kry, gick igen i detta bylte, hvars mission jag nu lyckades fundera ut.
Det var nämligen lilla fruns och hennes mans helgdagskläder, som sålunda hämtades för att pryda öfver söndagen, men åter skaffa bröd på måndagen.
Med pantlånaren, som trots sitt vitce genus icke är något flinthjärta, har jag sedermera så småningom, under det jag köpt en och annan småsak, formerat bekantskap. Det kan vara intressant att tala med en, som är så gammal i gåle och sett så många af lifvets skuggsidor.
— De flesta panter bli väl aldrig igenlösta? undrade jag.
— Ibland är det nog si och så med den saken. Om herrn kommer in här, så skall herrn få se bland mycket annat en hel del ganska dyrbara panter, som förfallit och som ingen tycks fråga efter.
Jag befann mig i ett sannskyldigt museum, bland guld och silfver, konstnärligt snidade, förgyllda pendyler, violiner, drag-harmonikor och byxor, epåletter, sablar, värjor, revolvrar, kaskar, pickelhufvor och sporrar m. m.
Äfven fanns där en ovanligt vacker och gedigen silfverpjäs med inskrift:
»Till makarne X. på deras högtidsdag från kamrater vid» (här följde namnet på en mycket bekant institution).
Denna tingest, gifven af vänskapen, skulle helt visst ha berättat en sorglig saga, om den kunnat tala. Men det kunde den ej, fastän »tala är silfver»; och därför blef alltsammans en gåta.
— En dag för omkring ett år sedan, berättade pantlånaren, inkom hit en ung herre, som i fönstret sett ett guldarmband med en däri infattad miniatyrbild. Det var ett litet enligt amerikansk metod färglagdt fotografi af en ung flicka.
Sedan han länge och noggrannt betraktat bilden, sporde han, om jag kände originalet. — Och händelsevis gjorde jag det.
Hon är en fattig, men mycket aktningsvärd flicka, upplyste jag. Hon bor i n:o 18 X-gatan och förtjänar ett torftigt uppehälle åt sin mor och sig genom att brodera och sy monogram. De båda kvinnorna ha sett bättre dagar, men på senare tider ha de blifvit
Källa: Project Runeberg ·
