Sida 175
Den lärda världen, af Carl Forsstrand
Ahlstrand inom Vetenskapsakademien, han spanar nog förgäfves efter deras likar i nutiden. Ej heller äga vi nu någon Sven Lovén, utmärkt lika mycket för stor genialitet som ett ofta originellt sätt i uppträdandet. Men vi ha vår ryktbare och idérike Nordensköld, som hela Stockholm känner och som ju är en i många afseenden — jag hoppas jag ej säger någon oartighet — unik personlighet. Något hvit och åldrad, är han dock fortfarande vid ungefär samma både fysiska och andliga vigör, som när han förr promenerade på Sibiriens tundrar eller öfver Grönlands inlandsis, och när han nu, försjunken i tankar, vandrar från sitt hem vid Trädgårdsgatan till mineraliekabinettet i akademiens hus, tro stockholmarne, att han går och planlägger nya vetenskapliga vikingafärder. Men dessa har han lämnat att utföras af yngre krafter — hans son Erland och hans systerson Otto Nordenskjöld uppbära därvid släktens traditioner —, medan han själf helst dväljes i geografiens historia och då och då gör en afstickare på sina berömda diamantborrningars fält eller funderar öfver det kosmiska stoftets betydelse.
A. E. Nordenskiöd.
I Riksmuseum träffa vi vidare professor Fredrik Adam Smitt, som vunnit en vacker grad af den ursprunglighet, som decenniers sysslande med spritlagda fiskar kan alstra, Gustaf Lindström, den lärde, tyste, vidtberömde kännaren af de äldre jordperiodernas djurvärld, och Lindström »med fingret», Nordenskiölds mångårige assistent, Alfred Gabriel Nathorst, den namnkunnige polarfararen och kännaren af den fossila växtvärlden, gamle Rubensson, meteorologen, Nils Ekholm och andra väderleksprofeter, stjärnkikaren Bohlin och Christoffer Aurivillius, den flitige insektkännaren, Hjalmar Théel, som pejlat hafsdjupen och ärft Lovéns fack och anseende som en bland de styfvaste kännarne af sjökorfvar och andra ryggradslösa varelser, och Veit Brecher Wittrock, som skapat det nya vackra Bergianum, och last but not least
Källa: Project Runeberg ·
