Sida 14
Stockholm. Dikt af Daniel Fallström
Män i brynja jarlens fäste vakta, fiskarn lägger nät vid stadens mur, och när kvällsol dalar, röd och sakta, öfver Mälarn klingar väktarns lur.
Bilder växla. Jag ser fru Kristina, sorgklädd, i en sky af krutrök stå, medan skotten blixtra, kulor hvina, och till anfall danskens pukor slå.
Bilder växla. Blåögd, blond och fager — under hjälmens fjädrar blicken ler — rider Gustaf in med sommardager, följd af Sveriges segrande banér.
Bilder växla. Se, »Tre kronor» brinner, bådande vårt storhetsväldes slut — gamle kungens lik knappt räddas hinner, Och den unge stapplar hemlös ut.
Bilder växla. Det Tessinska slottet strålande af prakt och skönhet står, tills på maskeraden smäller skottet, och i moln för alltid solen går.
Så i kvällens tystnad sjunger strömmen, diktar sagor ifrån da’r som flytt, tills den sjunker, stilla storhetsdrömmen, och min nutids Stockholm byggs på nytt.
Källa: Project Runeberg ·
