Sida 153
De fattiga i Stockholm, af Axel Gussander
gens ändamål, som annars icke skulle uteblifva. Det har nämligen händt, att personer, som fruktat att blifva anhållna och behandlade som lösdrifvare, lyckats skaffa sig remiss och mottagits hos Dillströms, men sedan efter några dagar under uppgift om erhållet arbete sökt blifva lösta från sina kontrakt, hvilket äfven medgifvits, till dess uppdagandet af falska uppgifter nödvändiggjort nämda fordran på bevis, att det påstådda arbetet icke blott är en förespegling utan också verkligen står att få.
Som sagdt finnes vid Dillströms äfven en annan klass af hjon, som inte förrätta ett frivilligt sökt och åtaget arbete utan ett tvångsarbete. Dessa utgöras numera — fordom hafva äfven till tvångsarbete dömda prostituerade lösdrifverskor förts till Dillströms — af personer dömda att genom arbete aftjäna iråkad skuld till allmän fattigvård. Dessa tvångsarbetare utgöras till stor del af män, som blifvit dömda att utgifva barnuppfostrings-bidrag, men låtit sina barn komma fattigvården till last, af kvinnor, som födt oäkta barn, hvilka fattigvården måst taga hand om, men äfven af .föräldrar, som varit oförmögna försörja barnen själfva.
Antalet af dessa hjon är emellertid icke stort — omkring 30 — och på deras skuld afräknas för vanligt grofarbete 50 öre om dagen samt för arbete, som fordrar yrkesskicklighet och för fintvätt 75 öre pr dag.
Det är utan gensägelse ett enastående institut — detta bort-dömande till tvångsarbete för skuld, som kvarstår långt efter det bysättningshäktets portar slagits upp på vid gafvel för att aldrig mera innesluta gäldenärer, de där dock ingalunda voro tvingade att arbeta. Det är vidare t. ex. vid bötesförvandlingar en ofta gjord erfarenhet, att personer hellre aftjäna böterna än betala, äfven om de skulle kunna det. Men å ena sidan motsvarar hvar och en af bötesfångens fängelsedagar ett vida högre belopp, än som afräknas å tvångsarbetshjonets fattigvårdsskuld, och å andra sidan är tiden för bötesförvandlingsstraffet begränsad i lag, hvilket icke är förhållandet, hvad angår det Dillströmska tvångsarbetet, som fortgår, till dess hjonet arbetat af hela skulden. Det får därför antagas, att det är oförmåga och icke bristande vilja att betala, som i de flesta fall gör, att en person låter döma
Källa: Project Runeberg ·
