Sida 163
De fattiga i Stockholm, af Axel Gussander
dessa prisstegringens tider. Sådant gör arbetet tungt! Man ser sig nödsakad taga på kredit, skulden växer och därmed fattigdomen. Till sist blir den öfvermäktig. Det är den gamla historien!
Att fattigvården i fall, sådana som de sistnämnda beredvilligt lämnar understöd till däraf förtjänte är en beaktansvärd sak och en verklig välgärning. Men den enskilda välgörenheten har därtill på dessa områden, synes det mig, sitt mest välsignelserika fält. Man har ock härvidlag nu mycket mera än förr börjat undersöka behofvet, innan hjälpen lämnas. Måtte äfven understödet rättas så, att det för den fattige verkar så litet som möjligt af allmosa. Ty detta är ofta tyngre än fattigdomen själf.
Fattigdomen är mäktig att förädla, den har ej blott förmågan att sänka. Och det gifves förhållanden, då den bör hälsas med aktning och vördnad, likaväl som det är en sanning, att fattigdomen i och för sig icke är någon skam och under alla omständigheter icke något brott.
Källa: Project Runeberg ·
