Tillbaka Read Runeberg

Boken om Stockholm i ord och bild

Originalsida 171
Originalsida 171
Originalsida 170
Originalsida 171
170–171

Sida 171

Den lärda världen, af Carl Forsstrand

utöfvare göra i allmänhet föga väsen af sig. Men har man någon anledning att träda i beröring med dem eller på annat sätt reflektera öfver deras tillvaro, då erfar man, att de äro både ganska talrika och stundom rätt originella, äfvensom att deras verksamhet är bunden vid inrättningar och anstalter, hvilka i anseende kunna täfla med åtskilliga af de förnämsta i utlandet.

Så veta vi ju t. ex. hur Gustaf III:s berömda akademi för snille och smak allt fortfarande är vid lif, ehuru detta emellanåt af elakheten stämplas som missriktadt, och att densamma börjat realisera sina hundraåriga funderingar öfver sitt ordboksarbete. Bland dess aderton medlemmar träffas visserligen blott ett fåtal verkliga språkforskare, men både vältaligheten och skaldekonsten äro ju representerade, och man får väl antaga, att arbetet då går sin gilla gång, i synnerhet som doktor Carl David af Wirsén, akademiens ständige sekreterare, lär se till att ej alltför modernt anlagda personer få intaga någon af de då och då lediga aderton fåtöljerna. För öfrigt är det ganska litet man har att säga om denna Svenska akademi, men förhållandet torde ändra sig, sedan densamma nu som bekant blifvit bestämmande angående en del af Nobelinstitutets fonder, hvarigenom den kommer i kontakt med utlandet och sålunda utan tvifvel äfven skall röna inflytande af kontinentala och andligen uppfriskande vindar.

C. D. af Wirsén

Åtskilligt modernare både till art och verksamhet är dess dock ganska betydligt äldre kollega, den öfver etthundrafemtio år gamla Vetenskapsakademien, hvilken började sin tillvaro under ingen mer eller mindre än den store Carl von Linnés egid — vår »princeps botanicorum» var nämligen en af densammas stiftare och dess förste præeses. Vi kunna ju af artighet mot ålderdomen, om ej af andra skäl, ägna den högt ansedda akademien litet mer uppmärksamhet samt göra ett besök i naturhistoriska Riksmuseum,

Källa: Project Runeberg ·