Sida 178
Den lärda världen, af Carl Forsstrand
Harald Wieselgren och Elof Tegnér; men verket har under grefve Snoilsky kommit i åtnjutande af en ordning och reda, som det i viss mån förut saknade; det verkar nu mindre antikvariat än fordom och har fått den modernare anläggning, som motsvarar dess dubbla ehuru ej officiella uppgift att vara både ett tillhåll för lärda forskare och tills vidare hufvudstadens enda folkbibliotek.
Vid besök i K. Biblioteket kan man i visningssalen beundra en mängd i montrer utlagda rariteter i manuskript och boktryck, profver på vacker bokbindarkonst, kungliga och märkvärdiga personers autografer o. s. v. och i läsesalen iakttaga hur kunskapssökande medmänniskor öka sitt vetande, hur lärde män sitta lutade öfver pulpeterna, fördjupade i kritiska studier bland manuskriptbuntar eller gamla bokluntor, hur novellskrifvande damer följa sitt köns nya bestämmelser, hur litteraturens och pressens daglönare plagiera eller stufva om hvad andra redan skrifvit och fått tryckt, eller slutligen hur en eller annan dagdrifvare eller, för att använda ett utländskt men betecknande uttryck, tramp här under någon simulerad form af läsning eller skrifning får sin gratisvärmestuga.
Karl Snoilsky.
Det är så lugnt och stillsamt i den stora vackra salen, där ett rikligt referensbibliotek utan allt besvär står till de besökandes förfogande. Blott då och då afbrytes tystnaden af vaktmästarnes steg, när de komma med de rekvirerade böckerna från samlingarna, eller af tjänstemännens hviskande upplysningar. Stora glasdörrar skilja läsesalen från låneexpeditionen, där ett par amanuenser ha fullt upp att göra med att expediera bokrekvisitionerna såväl för användning på stället som för hemlån. Det var här bakom disken, som man ännu för ett tiotal år sedan eller så kunde få göra bekantskap med amanuensen Chr. Eichhorn, en af Stockholms skickligaste bokkännare och en i flere afseenden originell person; här vid bordet i fönstersmygen fick man ibland och får väl ännu se Harald
Källa: Project Runeberg ·
