Sida 180
Den lärda världen, af Carl Forsstrand
verksamhet tillhöra hufvudstadens mer allmänt kända personer, man skulle nästan vilja säga typer. Den grånade, men ännu kraftfulle riksantikvarien Hans Hildebrand t. ex., som ofta syns i det offentliga, eller den mer smidigt anlagde, åtminstone till det yttre mindre fornnordiske professor Oskar Montelius, som sällan saknas när Stockholm vid kongresser eller fester för utländingar visar hvad det i vetenskapligt hänseende kan prestera, eller konstafdelningens tafvelgranskare eller konstnärsmonografister, hvilka gå under de anspråkslösa benämningarna intendenter eller amanuenser, men icke desto mindre äro lärde män, som i en blink känna igen en Rembrandt eller på öret förstå värdera ett antikt silfverfat.
Ellen Key.
Ja, det är ej ondt om lärdt folk i Stockholm, till och med i stubb, så vida ej detta Moliérerska plagg kommit ur bruk och blifvit ersatt af något mer tidsenligt. Vi påträffa i alla händelser damer, som drifva de lärda yrkena lika framgångsrikt som männen, både graduerade och icke graduerade.
Väl äga vi för närvarande ej någon Sonja Kovalewski eller Ellen Fries, men Ellen Key lefver och verkar, och bläddrar man t. ex. i Dagny, Fredrika Bremer-förbundets tidskrift, då finner man, att kvinnan rätt ofta ägnar sociala frågor en grundligare och mer intresserad uppmärksamhet än mannen. Emellertid har den benämning, hvarunder man fordom försökte förlöjliga lärdomens eller de intellektuella sträfvandenas bärerskor, numera ingen tillämpning; vår tid känner knappt några s. k. blåstrumpor. Den vetenskapsidkande och vittra kvinnan är mindre olik sina vanligare systrar än den lärde mannen de öfriga individerna af sitt kön. Häri ligger ett bevis på att Stockholm följt med sin tid.
Men om man sålunda t. ex. under en promenad på Stockholms gator blott sällan möter sådana uppenbara representanter för lärdomen, som åtminstone af mankön äro rätt talrika i våra universitetsstäder, så kan man dock, om man särskildt riktar
Källa: Project Runeberg ·
