Boken om Stockholm i ord och bild

tidens strömningar, och hvad som i våra dagar företrädesvis upptar vår ungdoms intresse och lediga tid, är sporten. Många af våra pojkar använda därtill så godt som hela sin fritid, under det att litterära och konstnärliga intressen snarare af- än tilltagitr och romanslukare, som fordom voro så vanliga bland skolungdom, torde man nu få leta efter, åtminstone bland vår manliga ungdom. I dess ställe har sporten gjort oerhörda framsteg, stundom-ser man t. o. m. de äldre ynglingarne komma till skolan skid-eller velocipedklädda, och vid hvarje Stockholmsläroverk finnes, numera ett velocipedstall för de ynglingars räkning, som begagna sig af bicykeln såsom fortskaffningsmedel för att begifva sig till skolan. Ofta kan man äfven finna skolynglingars namn bland pristagarne i stora, allvarliga sporttäflingar, hvilket visar, att de-ej heller sky mödan att träna sig.

En fråga af stor vikt är den, i hvad mån skolgossarne, särskildt de äldre, förmått att njuta af den förändring som undervisningen, enligt hvad ofvan är sagdt, undergått i riktning mot större vetenskaplighet. Tyvärr måste det erkännas, att denna förändring hos dem icke verkat så mycket som man haft skäl att vänta, och ofta finner man hos dem en benägenhet att hellre »plugga i sig» saker i form af utanläxor, än att på vetenskapligt sätt tillägna sig dem. Och orsaken härtill är vår skolas största fel: mångläseriet. Visserligen hafva på de sista 20 ä 30* åren ämnenas antal blott obetydligt ökats, och äfven kurserna icke allt för mycket, men skillnaden är den, att, under det att då endast ett eller annat ämne drefs skarpt af någon intresserad lärare, så är nu förhållandet detsamma med alla eller nästan alla ämnen, och då kunna tid och intresse ofta icke räcka till, utan lärjungen måste, för att i någon mån tillfredsställa examensfordringarna, taga sin tillflykt till pluggläsning. Mot detta onda finnesblott ett botemedel — valfrihet. Valfrihet, detta är det mål, mot hvilket det tjugonde seklets öfverskola måste sträfva, och med nödvändigheten hos en naturkraft måste den tränga sig fram, trots allt motstånd. Vi måste sträfva därefter för våra lärjungars:-bildning, ja, för deras hälsa till kropp och själ!