Sida 220
Resande i Stockholm, af Martin Bolander
Det är ett påstående, som blifvit en erkänd sanning, att vid landsortsfamiljernas teaterbesök familjefadern i allmänhet saknas. Han har, märkvärdigt nog, ofta affärer om kvällarne, hvarför han, om tillfälle ges, öfverlåter det manliga beskyddarskapet åt någon yngre släkting, naturligtvis helst i verken. De obligatoriska supeerna efter spektaklets slut å Rydberg eller Operakällaren, vid hvilka i ty fall mor är en icke allt för knusslig värdinna, försiggå emellertid under lust och gamman. Är pappa själf med, blir det i regel champagne och en stund i kafét, där man af de allra hvardagligaste uppenbarelser bland publiken om möjligt söker uppkonstruera alla de stockholmsberömdheter man sett af-bildade eller läst om i böcker och tidningar.
Finnes i sällskapet någon spjufver med blick, går det så mycket lättare. Ett dylikt oskyldigt skämt var t. ex. en ung mans påstående en afton å Du Nords matsal, att Lunkan hade plats där som hofmästare. Kusinerna från landet, hvilka förut på aftonen sett Lunkan som Wilhelm Tell, hade nämligen nyfiket förfrågat sig om den voluminösa person, ställets källarmästare, hvilken syntes i skänkrummet. Den unge mannen afslöjades emellertid på grund af hans obetänksamma påstående att när Lunkan sjunger »Du gamla, du friska», detta endast är såsom reklam för Du Nord.
Det är en egendomlighet med den infödde stockholmaren, han har, med undantag af alla nöjesetablissement, sällan besett eller åtminstone inte studerat någon af hufvudstadens offentliga institutioner. Det är endast, när främlingarna komma, som han af artighet måste däran, men då talar han oförfäradt och med sakkännedom.
Resande landsortsbor med mera blygsamma vanor ta sällan in på hotell, om det finnes en möjlighet att räkna ut släktskap med någon med våning försedd stockholmsbo och vanligtvis älskar man att komma som en öfverraskning. Herrn och frun i huset få då i regel tillbringa en del nätter framåt, den förre på chaiselongen i sitt arbetsrum och den senare på matsalssoffan, medan sängkammaren upptages af de kära släktingarna.
Men man vet att ta skadan igen. Och när lindarne nästa år löfvats och semestertiden är inne, händer det att man åter-
Källa: Project Runeberg ·
