Sida 267
Badlif och simkonst, af Axel Brunius
Då Köhler stänger sina portar på hösten, dröjer det inte länge, förrän man får se våra förnämsta simmares ansikten i någon af Stockholms »simhallar». Namnet är något öfverdrifvet, då det inskränkta utrymmet och grundheten icke tillåta några egentliga simproduktioner; men de tillåta en åtminstone att sträcka på sina lemmar i de gamla kända simtagen och det i en temperatur, som angenämt påminner om sommarens bästa dagar. Simhallen i etablissementet vid Malmtorgsgatan är byggd af kakel och mottager en ständigt omsatt ström af klart källvatten från Brunkeberg, hvilket är en njutning för hud och nerver. Det tillåtes naturligtvis ingen att gå ned i hallen, förrän han tvagit sig ren i någon af de båda värmestugorna, så att ingen förorening är att befara.
Man skulle kunna tro, att simhallen hade sin lifligaste tid om vintern, då kallbaden icke locka; men det är ingalunda fallet. Visserligen noterar man i badhuset vid Malmtorgsgatan äfven under vintern ett par hundra simhallsbad i genomsnitt om dagen, men ju mera det lider mot sommaren, desto talrikare blifva badarne, och under högsommaren nås maximumsiffran. Några timmar två dagar i veckan är simhallen tillgänglig för damer.
Här ligger särskildt vid middagstiden en del af Stockholm och plaskar och frustar och klättrar i linorna, som hänga ned från taket till gymnastiskt bruk. Men det är en mycket liten del af Stockholm, som verkligen frekventerar simhallen. Går man dit ofta, så finner man nästan dagligen samma ansikten. En liten trappa förbinder simhallen med »finska badstun», i hvars rödfärgade, svagt upplysta dunkel man ser sina medmänniskors kroppar halfkokas på hyllorna, under det badgummorna borsta och knåda och — om så behagas — piska och gnida våra arma kroppar med eklöf. Finska badstun är också lifligt besökt. De många afklädningsrummen äro ofta nästan alla upptagna, och den långdragna och ansträngande badproceduren gör också hytt-invånarne tämligen bofasta — en och annan tar sig en präktig middagslur med vällustiga snarkningar efter den hårda medfar-ten af badgummorna.
Ja, badgummorna! Detta släkte, som förvånat eller till och med skrämt så mången utländing, bör åtminstone numera icke vara
Källa: Project Runeberg ·
