Sida 297
Stockholmsarkitekturen och våra moderna arkitekter, af Ragnar Östberg
med vägande styrka komma att bidraga till den svenska arkitekturens förnyelse och utveckling.
* *
*
De tre stora stråkvägarne i det modärna Stockholm, nämligen Karla vägen (den äldre delen), Valhallavägen, samt Strandvägen med sin fortsättning Birger Jarlsgatan, skildra i realitet de-tre arkitekturskedena i Stockholm under de sista 25 åren. Den första anger den Scholanderska skolans likformiga, passionsfria och något tama variation på ett och samma arkitektur-tema: italiensk renaissance. Den är ofta fantasi- och intresselös, äfven rent formelt sedt, denna skola, men den har en högst väsendtlig; förtjänst, den att ge ett visst lugn och en bestämd enhetlighet åt själfva gatan, sedd som en storhet för sig.
Den andra skildrar hela sin länga utefter denna skolas förfall, putsmaterialets missbruk och hela dekadansen i en arkitektur, som fullständigt separerar konstruktion och form.
Strandvägen och Birger Jarlsgatan framställer »den nya skolans» sträfvan att åter göra arkitekturen till en byggnadskonst, att rycka den loss från de gamla italienarne, »Vignola och andra»,, och att vid formbildningen fritt tillämpa olika stilar från olika länder.
Där mötas friska vindar från alla väderstreck. De brytas-mot hvarann och sopa samman till en hvirfvelvind, som stundom gör en virrig att stå emot, — men därur måste lugnet och den klara, starka strömmen åt ett håll till sist flyta. Stockholm kommer småningom att se byggnader växa upp, som stilla och gediget harmoniera med hvarandra, som frigjorda från allt konstnärligt prål, enkelt och lugnt äro till för sig och som oberoende af främmande tungomål tala 0111 den nya kulturen i vårt gamla Sverige.
Källa: Project Runeberg ·
