Boken om Stockholm i ord och bild

Brandkåren har inalles 26 hästar. Tolf stå, såom nyss är omtaladt, i Johannes’ station, 8 i Katarina samt två i hvardera af småstationerna Östermalm, Kungsholmen, Maria.

Johannes’ är förstås hufvudstationen, men Katarina är i mångt och mycket betydligt modärnare inrättad. Här äro hästarne placerade i ett stall bakom vagnarne. Då signalklockan ljuder, springa de fram och ställa sig vid tistelstängerna, seldonen sjunka ned från taken — ett enkelt grepp från befälhafvarens sida: dörrarna flyga i sär och ut stormar »första uppbådet».

Brandkårens hästar måste naturligtvis vara begåfvade med god fattningsförmåga och för öfrigt flinkare än de flesta. Också plägar ingen af dem vara värderad under 1,000 kr.

I manskapets logement.

I sällskap med min ciceron, en af brandlöjtnanterna, gör jag en rond upp i brandgossarnes bostäder, en trappa upp i, huset inåt gården. Järnsängarne med sina gråa filtar äro bäddade så noggrant, som stodo de alla under »gif akt»; ofvanför sängarne hänga uniformsrockar och kaskar och andra klädespersedlar och under dem stå träskrin i hvilka brandkarlen förvarar de saker, som han ej har plats till i det honom anvisade skåpet ute i korridoren. Alla logementens väggar äro tätt behängda med billiga taflor och fotografier, och det hela gör ett ytterst snyggt och hemtrefligt intryck.

Brandchefen.

I samband med logementen en trappa upp ligger det s. k. dagrummet. Här står bl. a. en lång rad af telegrafapparater uppställda och på dessa få brandgossarne på lediga stunder öfva sig i ifrågavarande ädla konst. Men dessutom finnes det äfven ett litet bibliotek, som likaledes på lediga stunder kan anlitas af den, som så önskar.