Sida 311
Telegraf och telefon, af Axel Ideström
och utlandet äfven äro öppna dygnet om, och andra delar af jordklotet icke ha samma tid som vi, bli göromålen icke alltför ringa, utan fordras för närvarande äfven efter midnatt tvänne tjänstemän för att sköta dem. Öfver Stockholm går nämligen också en stor mängd transitotelegram. Det kan t. o. m. inträffa, att telegram från Kina och Japan till den Amerikanska
Vestern transiteras i Sveriges huf-vudstad på sin väg öfver tre fjärdedelar af jorden, ehuru sådana oftare helt omärkligt passera oss, då de på »Det store Nordiske Telegraf -selskabs» ledningar gå från Nystad via Stockholm—Göteborg direkt till Newcastle.
Men vi borde kanske icke längre uppehålla oss i telegrafens apparatsal, ty två trappor högre finns äfven något att bese, nämligen riks-telefonens centralstation. Här blir det emellertid än värre än nere på telegrafens »kvinnosida» att bortse från damerna. Voro de där nere ett trettiotal, finna vi här på en gång sjuttiofem stycken, och stanna vi öfver ett vaktbyte, intaga andra nästan lika många sina företräda-rinnors platser. Det är idel unga, raska flickor, ty telefontjänsten fordrar mer än annat arbete starka nerver. Efter omkring fem års tjänst stå de också sällan längre bi, utan måste då nya, ofördärfvade ungdomar komma i de förbrukades ställe.
I en stor hall och ett par något mindre salar sitta dessa flickor vid sina stora växelbord med spända nerver redo att ögonblickligt betjäna den pratlystna allmänheten. Ständigt brådt och ständigt bums pass opp!
Allmänna Bolagets torn.
Källa: Project Runeberg ·
