Sida 326
Arbetarnes Stockholm, af Gerhard Magnusson
F aekföreningsrörelsen.
Fackföreningsrörelsen är här i Sverige ganska gammal, om man nn skall beteckna t. ex. de för öfver ett halfsekel sedan bildade föreningarne såsom fackföreningar, äfven om de icke voro det i detta ords nu gällande betydelse. 1846 bildade# t. ex. Typografiska Föreningen i Stockholm, hvilken förening ännu i hufvudsak arbetar efter samma program som förut.
Men den egentliga fackföreningsrörelsen, sådan vi nu af se den, är det senaste kvartseklets, ja, det senaste decenniets frukt. Och allt mer som fackföreningsrörelsen gripit omkring sig, alltmer som arbetarne slutit sig samman i sina organisationer, alltmer hårdare har kampen stått mellan kapital och arbete. Då arbetarne genom sina fackföreningar började begära ett ord med i laget vid arbetsaftalens uppgörande, så började också arbetsgif-varne — naturligt nog för resten — att i sammanslutning sinsemellan skaffa möjlighet till motstånd mot de allt mer stegrade fordringarne. Organisation blef sålunda ställd mot organisation och de enskilda af talen mellan fabrikören och »hans egna» arbetare blefvo snart en öfvervunnen ståndpunkt. Det var ju också klart, att vid lönekonflikter ingen af de stridande parterna kunde känna sig säker så länge å ena sidan arbetsgifvaren fruktade för att hans hela verksamhet kanske skulle hamna i händerna på en alltid vaken konkurrent eller å andra sidan arbetarne kunde be-
Källa: Project Runeberg ·
