Tillbaka Read Runeberg

Boken om Stockholm i ord och bild

Originalsida 349
Originalsida 349
Originalsida 348
Originalsida 349
348–349

Sida 349

Arbetarnes Stockholm, af Gerhard Magnusson

han sin hjälp, då sjukdom lägger sin tnnga hand öfver honom och hans familj för att krama ut ur hans hem det sista af kontanter och säljbara husgeråd. Där har han också fått sin impuls till begär efter vetande, sin kanske första lyftning till ett bättre och rikare lif. — —

Vintern och våren ha under detta år fört med sig en ganska stor arbetslöshet i Stockholm, men dock ha våra fattigvårds-myndigheter uttalat att anmärkningsvärdt få af dessa arbetslösa anmält sig till åtnjutande af hjälp från fattigvården. Det är arbetaren som genom sina ibland ganska höga kontingenter själf skaffar sig ett skydd till svåra dagar, och den uppfostrande betydelse, som ligger häruti, bör vara all aktning värd.

Det är också med berättigad stolthet, som hvarje för arbetarnes lifsfrågor verkligt intresserad betraktar och åhör en arbe-tarekongress’ förhandlingar.

Visserligen finnas där, såsom i alla andra församlingar, en och annan, hvars insats icke kan betyda så mycket, men helhetsintrycket blir ändå alltid det, att man stannar i beundran inför den solidaritetskänsla, den offervillighet, den intensiva arbetslust för eget och kollegers bästa och den öfvertygelse om det rättas och sannas seger, som visa sig vid dylika kongresser, då ombud från olika platser af landet kommit samman för att dryfta gemensamma lifsfrågor.

Arbetarrörelsen är en hel värld för sig, med en oaflåtlig verksamhet dagligen och stundligen, med ett kropps- och själsutsli-tande extra-arbete under timmar, då annars hvila från det ordinarie arbetet för uppehället skulle bjudas, med bekymmer och ängslan öfver det stora ansvar och den risk, som ibland faller på arbetarnes talsmän, hvilka skola föra sina kamraters och kollegers talan inför arbetsgifvare och andra.

Men arbetarrörelsen måste byggas på uppoffringar och oegennyttigt arbete, ty det är en fattig klass, som intet har af öfverflöd och som fordrar, att där en förmåga visar sig, där skall den också tillgodogöras för arbetareklassens bästa. Ty arbetarne måste lita på sig själfva i sin kamp för bättre villkor, fullt inseende hvad redan den store samhällsreformatorn Ferdinand Lasalle i ett tal om arbetareståndet och vår tid en gång yttrade till sitt auditorium:

Källa: Project Runeberg ·