Sida 354
I ordenssamfund, klubbar och föreningar, af Carl Forsstrand
fridsamt, och äfven om spelet, särskildt vid ecartéborden, en och annan gång antagit så extravaganta former, att Sällskapet ådragit sig misstankarna att vara hvad man kallar ett litet spelhelvete, så hör detta långt ifrån till de hvardagliga företeelserna, och det är egentligen blott på tvänne dagar om året, nämligen på Oscarsdagen och den s. k. lilla julaftonen, som man något vågsammare bjuder lyckan handen. Äfven detta lär emellertid numer vara väsendtligen begränsadt.
Spel hör naturligtvis till klubblifvet så väl i Stockholm som i utlandet, men det hålles glädjande att säga hos oss vanligen inom måttliga dimensioner, och så vidt vi veta, äga vi ingen klubb, där hufvudändamålet för samvaron är att sätta stora summor i omlopp och imitera Monte Carlo. När våra ädlingar och bankirer ej kunna undvara den nervspänning, som alstras af trente et quarante eller hazarden med tärningar och rouletter, då få de således resa till Azurkusten och lätta sina kassor. Hemma i det beskedliga Stockholm känna de på sin höjd till en städad whist med några uppiggande parier, och ädlingarna hålla till på den eleganta klubben vid Trädgårdsgatan, hvilken också är tillgänglig för högre ofrälse ämbetsmän och andra »adliga vederlikar», medan bankirerna väl få nöja sig med sina egna eller sina kamraters gemak och salar.
Generaldirektör Nordström.
Till våra klubbar med sällskapligt ändamål kan man äfven räkna Frisinnade klubben och Publicistklubben äfvensom sällskapet Idun och en och annan af våra vetenskapliga och fackföreningar, men dessa tillgodose som bekant äfven andra syften och intressen. Frisinnade klubben t. ex., som är så ung som det nya århundradet, kan sålunda kännetecknas som en exponent för de nyvaknade lifliga intressena för politiska frågor och angelägenheter och är en motsvarighet till Svenska Botten och andra politiska klubbar under Frihetstiden och det Gustavianska
Källa: Project Runeberg ·
