Sida 37
I den gamla staden, af Johan Levart (Satyr)
då en tiggare nalkades och äskade något bröd. Men den äldre damen pekade på gatstenarne, talade och sade:
— Dom där kan du ju tugga på!
Tiggaren utslungade emellertid en helig och vredgad förbannelse och spådde den äldre damen, att hon själf en gång skulle varda till sten. Med detsamma pekade han på en svart katt, som stod strax vid hennes kjortelfåll och drack grädde ur en skål samt sade:
— Fet föda få djuren, men människorna skola tugga stenar.
Trots sin snikenhet och andra svåra laster och synder lefde
dock bemälda äldre dam ganska länge, men slutligen hamnade hon dock på dödsbädden och kom därvidlag, som sig bör, att tänka på sin stora uselhet. Äfvenledes rann henne i hågen tiggarens förbannelse, och hon önskade nu med all den styrka, som fanns kvar i hennes gamla hjärta, att han skulle komma tillbaka och återtaga förbannelsen, som gjorde henne betydligt nervös.
Och mycket riktigt. Tiggaren klef verkligen in genom dörren men endast för att förbanna henne ännu värre än han gjort en gång förut. I detsamma dog hon, hennes gamla katt for ut genom fönstret, men fastnade på väggen och vardt till sten.
i
Källa: Project Runeberg ·
