Sida 389
Hoflifvet, af G. Renholm
ring lämnade den gamle konungen så godt som aldrig sin sängkammare och salongen näst därintill. — Det unga hofvet, kronprinsparets, hade under de första åren spridt mycken glädje och gifvit tonen åt det fästliga lifvet inom hufvudstadens diplomatiska och i öfrigt förnäma och rika cirklar, men det dröjde ej heller särdeles länge, innan kronprinsessan efter hand upphörde att finna behag i annat än sitt höga kalls plikter som gemål ocb den unga fursteättens moder. Också hade politiska konsiderationer härvid medverkat; Karl Johan älskade icke tänka, att tronföljarens hof kunde vara ett centrum, där annat förehades än blott och bart nöjen. .. Den ton och anda, som under dessa år behärskade Oscars och Josefinas hoflif, bibehöll sig äfven efter deras regeringstillträde, och längre fram kom konungens långvariga sjukdom till och bidrog att öka det nästan dystra allvaret.
Men under tiden hade först kronprinsen Karl och sedan hertigen af Östergötland förmält sig, och isynnerhet efter det att den förre såsom regent under Oscar I:s senare år öfvertagit regeringen medförde hans och hans gemåls personliga smak och tycken en frappant och genomgående förändring i hela tonen, lifvet och umgängeisen inom hofvet och detsamma tangerande kretsar. Det utpräglade sinne och intresse för konsten i dess olika former och yttringar, som på ett så märkligt sätt framstår hos medlemmarne af den bernadotteska familjen, gaf inträde i Karl XV:s närmare vänskapskrets utan hänsyn till börd eller rang åt personer, hvilka delade samma intressen, och den frihet från etikett, som däraf föddes, gaf åt de k. personernas hela uppträdande och förhållande till sin omgifning en otvungenhet och etikettsfrihet, dittills alldeles främmande för det svenska hoflifvet. Då också samtidigt efterhand och genom tidsförhållandenas påverkan en stor förändring inträffade i den allmänna sociala uppfattningen och hvarigenom bördens förut obestridda företräden måste jämka åt sig för rikedomens, samt därjämte den högre bildningen icke längre mättes blott med ämbetshierarkiens mått, utan gjorde gällande sina rättmätiga anspråk på erkännande helt annorlunda än förr, så kan man säga, att Karl XV:s tid betecknar ingången af den fullständiga omstöpning af häfdvunna samhällsskick och seder, hvilken man brukar benämna den nya tiden.
Källa: Project Runeberg ·
