Sida 412
Sport, af W. Torsslow
bröder tagit verksam del, ganska nära beröra landet i sin helhet* är ju otvifvelaktigt.
Om man en lördagseftermiddag vid fyra- eller femtiden följer med någon af våra många saltsjögående ångbåtar från Stockholm, kan man få en den bästa bild af vårt idrottsliga seglingslif. Yacht efter yacht starta då från Kastellholmen, där K. S. S. S:s paviljong är belägen. I en lång rad ligga de utåt segelleden, erbjudande då och då en liten bild af kappsegling, när den ena eller den andra söker »knipa vind» från någon god vän. Under ständig omväxling förflyttar sig taflan allt längre och längre utåt skärgården. Viftande näsdukar från vänner och bekanta i land och på passerande ångbåtar och hälsande med flaggorna från yachterna gifva taflan än mera lif.
Och utåt bär det allt vidare, öfver blåa fjärdar och sund.
Den ena idylliska villan eller stugan passerar efter den andra, öfverallt lif och glädje.
Har man då tid,
följer man med till Sandhamn. Här är mötesplatsen för de flesta — här har K. S. S. S. sin präktiga paviljong, och här har den trötte seglaren allt hvad till lifvets nödtorft behöfves. Här stråla honom vänliga och glada ögon till mötes från gamla och unga. Här finnes ungdom och skönhet — här har han en massa stockholmsbekanta, damer och herrar, som ligga och hämta sig efter vinterns vedermödor. — Och går han så upp på paviljongens veranda, ligga under honom yacht vid yacht, en hel skog af master. Och är det då t. ex. dagen före en kappsegling, äro samtliga yachter iklädda sin fullaste flaggskrud från topp till däck. Och utanför paviljongen höras musikens toner från en orkester, och innanför i matsalarna smälla champagnekorkarne. — Sedan
Boken om Stockholm. 52
Källa: Project Runeberg ·
