Boken om Stockholm i ord och bild

Det är lätt förklarligt, ifall åskådarens nyfikenhet väckes och om han stannar en stnnd för att litet närmare betrakta exteriören till detta, den så att säga för ett religiöst samfund åtskilligt finansiella skylt, hvarmed denna andliga rörelse omgifvit sig.

Och har man till på köpet infunnit sig å en därför lämplig tid, dröjer det ej länge, innan män med högröda västar under kavajerna vika om de närmaste gathörnen och styra kurs mot endera af kyrkans portar. Och i deras kölvatten följa snart de väldiga bahytterne och kvinnornas mörka uniformer. Och efter dessa för ett frälsningsmöte — namnet gudstjänst är ännu ej officielt — nödvändiga ingredienserna seglar en lång rad hvarjehanda godt folk af olika kön och åldrar in genom den nådens dörr, frälsningsarmen ständigt håller öppen för alla.

Det är en helt vanlig hörsal, hvari betraktaren efter inträdet tager plats. I dess bakgrund höjer sig en estrad och på den samlas småningom en brokig skara. Kvinnornas stora hufvor blandas med männens rödbandade mössor, musikkårens messings-instrument blänka välputsade och bakom den snart kompakta massan höjas de röda och blå fanorna med sina gula solar. Rödt, mörkblått och litet gult äro de enda färger frälsningsarmén tycks anse behöfliga och i dem fråssas det också.

Men icke endast på estraden utan äfven i salen dyka de missklädande hufvorna och de röda västarne upp och sticka bjärt af mot den öfriga publikens vanliga kläder.

Och så börjar . . . man vore nästan frestad att säga föreställningen, men menar naturligtvis »mötet». Från orkestern ljuder en sprittande marsch, till hvilken enligt våra begrepp om kyrka och gudstjänst texten utgör en skärande kontrast men som dock sätter fart i sången och förmår eljes motvilliga att deltaga däri. Till sina salmer — de få väl lof att kallas så — har frälsningsarmen med ändamålsenlig urskiljning valt populära, lättsjungna, oftast helt vanliga slagdängs- eller varietémelodier, hvilka lätt fästa sig i minnet. Den beräknade effekten uteblifver sällan och sången brusar snart unison mot templets tak, medan fönsterrutorna dallra, messingsinstrumenten skrälla och bastrumman markerar takten.