Sida 472
En promenad rundt Djurgården, af Albert Eriksson
dess forne ägare, protokollssekreteraren Pontin, som anlade trädgården där omkring, men landsortsbor, som kommo dit för första gången och funno, att där serverades öl och läskedrycker, trodde att det var en återstod af Blå porten och kallade stället så, ehuru det aldrig haft något med Blå porten att göra. Blå porten låg visst inte här. Det låg där borta, där du nu ser den stora herrgården midt på Lejonslätten; det finns ej ett spår kvar af det glada utvärdshuset mer än namnet. Som du vet, är det emellertid ej alldeles omöjligt att i en framtid ett nytt Blå porten reser sig på Kaptensudden. Det har åtminstone förelegat ett projekt att där uppföra en restaurant. Skulle projektet en gång bli verklighet, borde »Blå porten» vara den själfskrifna benämningen på stället. Det namnet har poetisk klang och är i förväg inarbetadt i stockholmarnes medvetande.
För resten reda vi oss nog med de restauranter vi ha. Vill du ha dig ett friskt glas öl och en smörgås, då du gått dig trött på de många vägarne här, behöfver du blott klifva upp för trappan till Godthems veranda. Den lilla trefliga ölstugan — du vet att byggnaden ursprungligen var uppförd till bostad åt Karl Johan Uddman, den populäre operasångaren, efter hvars favorituttryck stället har sitt namn — gjorde sig under utställningen 1897 så omtyckt, att man fann det fördelaktigt att låta den stå kvar. Du ser, att populariteten räcker än — velocipedstallet är fullt af bicyklar och verandan är full af folk. Skulle där vara allt för fullt, så har du Jägarhyddan, en af Stockholms originellaste frukost- och kvällsrestauranter, ej så långt härifrån. Äfven Jägarhyddan har utställningen 1897 att tacka för sin uppkomst. Man har byggt till den långa verandan och ordnat en gårdsanläggning kring den hundraåriga eken, under hvars grenar det inte smakar så dumt med ett fat kräftor en augustikväll, då månen strör sitt outslitliga silfver från den mörkblåaste himmel, vi ha i Sverige.
Mellan de båda sistnämnda platserna — jag menar inte himmelen och vårt goda fädernesland, utan Godthem och Jägarhyddan — har du vår enda egentliga sommarteater, hvars anor gå ända till slutet af 1700-talet, ehuru det nuvarande Thaliatemp-let invigdes först 1867. Som du vet, för den vidtfamnande di-
Källa: Project Runeberg ·
