Tillbaka Read Runeberg

Boken om Stockholm i ord och bild

Originalsida 483
Originalsida 483
Originalsida 482
Originalsida 483
482–483

Sida 483

En promenad rundt Djurgården, af Albert Eriksson

Som du vet, gjorde Tivoli ett tag ett försök att dra folk med ballon captif. Det gick inte, antagligen därför att ballongen inte orkade med fler än en i sänder, Ballongplanen låg uppe på öfre platån och var afhägnad med en ståltrådslina och några träbockar. Du vet, att utsikten är praktfull där uppifrån, men den blir naturligtvis åtskilligt styfvare, när man kommer 200 meter högre. Herrar och damer gingo upp utan att hissna, och det började bli en omtyckt sport att gå upp i ballon captif. Men det bar sig väl inte. Jag var också uppe en gång. Gondolen slog ett par kryss och så började jorden sjunka och ju längre den sjönk, desto större blef den och desto mindre blef allt, som krälade på den och stack upp öfver dess yta. Till sist var alltihop bara en stor tafla med några små knölar. När jag lutade mig ut öfver gondolkanten, såg jag den längste af mina vänner sitta under ett träd. Han såg ut som en liten jordloppa, som hvilar sig i skuggan af ett ogräs.

Det kändes ej ett ryck, när ballongen på 200 meters höjd slutade uppfärden. Den hängde så stilla som om den hängt på en krok i ett tak. Rundt horisonten låg blygrå solrök, i nordväst stack solen några eldspjut mellan molnen, i sydost kom redan skuggan af natten, och midt under oss steg musiken från Hasselbacken och Djurgårdens öfriga glädjeställen. Serverings-platserna i det fria sågo. ut som gråpapperslappar fullsatta med häftstift. Skansens dansbana var en liten kaka med några smulor rödt och hvitt socker i en ring. Stockholm tog sig ut som ott par lastbryggor vid ett stort tegelbruk, som man icke såg. Sedan var landskapet blott en karta, där jag ytterligare endast urskilde de ljusa väggarna af Vaxholms fästning.

Kvarten skred — man fick vara uppe en kvart för fem kronor — så tutade ballongföraren i sitt horn och utan ringaste ryckning började nedfärden från solen, den lätta luften och den vida vyn. Jorden blef åter allt mindre och knölarna på den allt större, jordloppan under ogräset blef åter en 6 7« fot lång människa — och plötsligt sträcktes fånglinorna, gondolen vände sig rundt, äntrades af ett halftjog karlar och vi hoppade ur. Så gick en ballon-captif-uppstigning till på Tivoli nådens år 1900. —

Källa: Project Runeberg ·