Sida 511
Våra parker, af Chevalier
öka och underhålla kärleken till blommor och grönt — två glädjefaktorer i stockholmarnes lif, hvilkas betydelse vi se t. ex. i det traditionella midsommarfirandet eller i julens granar och silkespappersrosor. Nu mer behöfver man ej vid ledsnaden på stadskvarterens luft och begränsade vyer tåga ut till Djurgården, Haga eller Uggleviken, hvilket är tidsödande nog ehuru alltid att rekommendera, för att få ren oxygen i lungorna och lätthet i sinnena. Vår tid känner riktigheten af regeln »tid är penningar», och det har därför varit välbetänkt af vederbörande att, oafsedt andra kraf och hänsyn, i de nya och talrika öppna, planterade platserna skänka stadens arbetande, idoga invånare rekreationsmöjligheter på närmare håll.
Gå en middagsstund eller afton till den på Vasastadens södra kant belägna Tegnérlunden eller till Kungsholmens Kronobergspark, och ni skall snart inse, hvilken stor och välgörande uppgift de främja. Här leka barnen både sommar och vinter och vinna krafter att motstå verkningarne af de mången gång i hyreskasernerna långt ifrån tillfredsställande sanitära förhållandena; här sitta mödrarna med sina sömnader och andra handarbeten, mor- och farmödrarna med sina kaffe- och cikoriedekokter, och de vackra utsikterna öfver den af glittrande vatten omgifna staden fängsla den trötte arbetaren att tillbringa rasterna i det fria i stället för på krogen eller i nykterismens nästan lika tunga atmosfer. Och i Vanadislunden borta i Stockholms Sibirien, där kan man lefva ett ännu friare lif, ty man är ännu längre borta från öfverklassen med dess korrekta manér och rynkade näsor. Det är nästan en bit af det gamla Lilljans, som flyttat in inom stadens hank och stör; men vill man se de s. k. kolingarne och deras gelikar, dessa varelser, som, hur humoristiska de än må vara, åtminstone socialt sedt äro rätt sorgliga, lefva friluftslif ej blott å yrkets vägnar eller »på luffen», då bör man passa någon solhet dag och rekognoscera Hvita Bergen eller Tantolunden. Här hafva sträfvandena att skapa en förskönande växtlighet ännu stannat i lindan, men samhällets olycksbarn ha inga anspråk på rosenbäddar; för dem äro de under högsommaren af solen brunbrända kullarna mjuka nog, på våren strör maskrosen in sin gyllene prakt bland det friskt grönskande gräset, vid midsommar
Källa: Project Runeberg ·
