Sida 515
Våra parker, af Chevalier
Veit Wittrock, all heder, isynnerhet om man betänker den korta tid, som användts för densammas danande, och de klimatiska förhållandena, som under våra höga breddgrader blott omedgörligt låta lämpa sig för den sydländska växtlighetens utveckling.
Mälardrottningen har äfven som parkstad ryckt fram i första ledet bland storstäderna. Våra öppna med planteringar försedda platser inom stadens eget område äro visserligen smärre, än hvad fallet är mångenstädes i utlandet, men de äro tillräckliga till stadens nuvarande storlek. Tilltager denna, som ju är antagligt, och utvidgningen börjar göra anspråk på de ännu landtliga omgifningarnas förvandling till bostadskvarter, då må man dock hoppas, att vederbörande skola tillse — Videant consules etc. — att t. ex. ej Skepps- och Kastellholmarne, ej den främre Djurgården, ej Mälarstränderna vid Essingen, Ulfsunda o. s. v. komma att offras. Man får hoppas på de nya stadsdelarnas uppkomst på andra och mindre natursköna områden och på en tillökning i våra villastäders antal och omfattning samt att Stockholm sålunda skall få bibehålla sin ännu så vackra och tämligen oförstörda naturliga infattning af glittrande vattenspeglar och grönskande skogar och slätter.
*
Källa: Project Runeberg ·
