Sida 533
Våra utvärdshus, af Satyr
Fjäderholmarne voro äfven sedan gammalt en station för det yttre skärgårdsfolket på deras väg till hufvudstaden, och deras båtar och skutor förankrades här hela dygn. Folket inne i staden hade nogsamt reda på dessa väntans timmar, man färdades flocktals ut i småbåtar, och glada friluftsfester arrangerades, där det oftast gick hett till under sköldarna. Den gaml^pkrogen innehades under några årtionden af fru Hilda Danielsson. Som en kuriositet kan omtalas, att hon äfven hade en sorts aftal med den ryktbare L. O. Smith, som där ute i inloppet till hufvudstaden sökte konkurrera med det nyskapade utskänkningsbolaget och bjöd folk på fria resor från Stockholm, om man ville resa dit ut och köpa brännvin.
Restaurantens nuvarande gestalt är emellertid ett verk af hr
G. Aug. Andersson, som innehade Fjäderholmarne under 1890-talets midt. Han lät tillbygga den gamla värdshusbyggnaden med verandor, anlade kägelbanor, gjorde trädgårdsanläggningar m. m. På högsta klippkrönet byggdes den ståtliga Belvedéren med sina glasväggar, och den kan i lyckligt fall rymma 5 h 600 personer.
Sitt där uppe exempelvis en söndagskväll på sensommaren! Solen, som dalar bakom Lidingölandets mörka topprand, slår guld och glöd mot rutorna, orkesterns melodier tona bort öfver vattnet, som ligger blankt som en stålsköld, nere bland de mörka snåren brinna marschaller och kulörta lyktor, och i segelleden glider en lång rad af smäckra, hvita ångare förbi, förande söndagens skärgårdsgäster tillbaka till Stockholm.
Källa: Project Runeberg ·
