Sida 544
Stockholms industri. En liten konturteckning af L. A. Ahlgren
Detta är i sanning siffror som tala. Jämför man den industriella verksamheten i Stockholms stad med de olika länens, så finner man, att med undantag af Malmöhus län Stockholms stad i industrielt tillverkningsvärde står före samtliga län i riket. I Malmöhus län hör emellertid industrien till öfvervägande del hemma på landsbygden, där de stora sockerfabrikerna, stenkols-grufvorna, lergods- och cementfabrikerna äro belägna. Man finner sålunda, att Stockholm på ett glänsande sätt försvarar sin ställning såsom landets främsta industristad och detta oaktadt våra förnämsta exportindustrier, trävaruhandteringen samt järn-och ståltillverkningen, alls icke och mejerihandteringen endast i högst ringa grad äro i Stockholm företrädda.
Räknar man ut förhållandet mellan arbetareantalet och tillverkningsvärdet, så finner man, att, medan år 1760 mot hvarje arbetare svarade ett tillverkningsvärde af ej fullt 695 kronor, så hade detta värde år 1850 stigit till något öfver 1,399 kronor, 1895 till nära 3,303 kronor, 1897 till öfver 4,210 kr. och 1899 till öfver 4,596 kronor. För hela riket var år 1897 tillverkningsvärdet efter samma fördelningsgrund 3,860 kronor pr arbetare.
* *
*
Enligt sedan 1796 vedertagen praxis vid upprättande af den kommunala statistiken uppdelas fabrikerna i 12 grupper allt efter tillverkningens olika beskaffenhet. Då det onekligen har sitt intresse att se, huru vår industri gestaltar sig med afseende å produktionsföremålen, meddela vi här tillverkningsvärdena för de olika grupperna jämte antalet fabriker, som äro i gång inom hvarje grupp samt de inom den samma anställde arbetare.
Källa: Project Runeberg ·
