Sida 549
Stockholms industri. En liten konturteckning af L. A. Ahlgren
kronan genom Karl XI:s reduktion, ty 1698 skänkte Karl XII Rörstrand med hus och egor till Stockholms stad för anläggning därstädes af manufakturverk. Egoområdet var då betydande, och till Rörstrand hörde bland annat äfven ett område norr om Barn-husgatan, på hvilket nu Norra bantorget och en del af Vasastaden ligger. I senare tid hafva som bekant också betydande arealer frånsålts till Stockholms stad och utlagts till byggnadstomter. På ett par serveringsbord med fajansplattor, tillvärkade vid Rörstrand, kan man se, huru det såg ut under den gustavianska tiden eller närmast före. Det liknar då mest ett stort landtgods med sin slottslika byggnad, och på ängarna rundt omkring ser man folk sysselsatta med höbergning, en verklig pastoral af ett helt annat skaplynne än det nuvarande Rörstrand, där de många fabriksbyggnaderna, fabriksskorstenarna, arbetarebostäderna och det närliggande Atlas just icke lämnat mycket kvar af landtlig idyll.
Fabriken anlades, som sagdt 1726, sedan ett bolag, »Svenska porslinsverkets intressenter», bildats och en tysk porslinsmakare Johan Wolff inkallats jämte arbetare. Det ville dock ej slå väl ut med arbetet hvarken för Wolff eller de tyskar, som följde efter honom. Godset blef dåligt; man dref tillverkningen endast för att komma åt de höga exportpremierna, och det förmäles att hela skeppsladdningar af Rörstrandsgods, för hvilket exportpremier utbetalts, vräktes i sjön, emedan porslinet var för dåligt att kunna säljas på utrikes ort. Det var först en svensk, Fahl-ström, ursprungligen porslinsmålare, som lyckades sätta tillverkningen på fötter, sedan han blifvit föreståndare för fabriken.
En period af kraftigt uppsving gick Rörstrand till mötes, då bolaget år 1753 ombildades och assessorn E. M. Ingman, sedermera adlad Nordenstolpe, trädde i spetsen för fabriken. Han var en energisk och klok administratör och mångdubblade snart fabrikens tillverkning, så att den vid midten af 1760-talet sysselsatte 128 personer. Ar 1867, då mössorna kommit till makten, börjades ett strypningssystem i fråga om de industriella subventionerna, som i sin våldsamma omkastning var lika oklokt och fördärfligt till sina verkningar, som hattarnas allt för slösaktiga och okritiska offervillighet förut varit. Rörstrand var en af de
Källa: Project Runeberg ·
