Sida 551
Stockholms industri. En liten konturteckning af L. A. Ahlgren
kajer lossa råmaterial, som ditföres pr ångbåt eller pråmar, äfvensom stenkol, hvaraf årligen förbrukas cirka 11,000 tons.
Råvarorna gå först till kvarn- och slammhuset, där de krossas, finmalas och slammas, sedan först sådana råämnen som kvarts och flinta undergått förbränning dels för att befrias från organiska föroreningar, dels för att lättare kunna pulvriseras. Lerorna sönderslås och utröras med vatten i s. k. blungers (järnkar med roterande armar), hvilka äro placerade på vinden. I våningen därunder finnas uppställda kulkvarnar, roterande cylindrar med inlagda runda flintbollar, där fältspaten och flintan finmalas, och i samma våning finnas en del block-kvarnar för målning af glasyr och ben. I denna våning finnas äfven blandningskaren, där massan blandas, hvarvid ingredienserna afpassas för de olika ändamålen och kontrolleringen af massornas riktiga sammansättning sker genom bestämmande af den specifika vikten och uppmätning. Ur blandningskaren går massan genom ett system af trärännor, här och där försedda med magn eter, hvilka draga till sig de järnpartiklar, som möjligen kunna finnas i massan och hvilka, om de komme in i godset, skulle ohjälpligen förstöra detta vid bränningen. Sedan denna rensning är gjord, går den flytande massan ned i siktverket och passerar genom sex öfver hvarandra anbragta ytterst fina silkesdukssiktar, där andra föroreningar eller möjligen oförmalda och ej vid siamningen upplösta partiklar aflägsnas. Den pumpas därefter in i pressar och befrias från öfverflödigt vatten, upptages därur i form af kakor och ältas samt bearbetas vidare i en kran till konstruktionen snarlik vanliga tegelkranar, för att blifva homogen och befrias från luftblåsor; vid framkomsten ur kranens munstycke afskäres den i fyrkantiga ältor, som äro färdiga att gå till formare och drejare för att formas. Då blandningarna af massorna äro olika för olika ändamål, plägar man för att undvika sammanblandning af dem tillsätta olika färger för hvar sort. Dessa färger försvinna sedan under bränningen. Den äkta porslinsmassan, till hvilken antingen brända ben (för s. k. »benäkta» porslin) eller fältspat (»fältspatäkta») användes såsom väsentliga ingredienser, beredes i en särskild afdelning af slammhuset och behandlas, sedan den lämnat pressarna i en valkmaskin, som erinrar något om smörältningsmaskinerna, för att befrias från luftblåsor och erhålla nödig smidighet och bildbarhet.
Källa: Project Runeberg ·
