Sida 558
Stockholms industri. En liten konturteckning af L. A. Ahlgren
en stor, gammal industritomt, å hvilken, utom dess egen, ännu tre andra verkstäder inrymmas.
Konstgjuteriernas stora fabrikshus innefattar tre våningar. I den understa af dessa är gjuteri et inrym dt med sina ugnar för gjutmetallens smältning och sina torkugnar för modellerna, sandblandnings- och krossningsmaskiner samt den stora gjutgropen, i hvilken gjutningarna af de stora och monumentala sakerna försiggå. Modelleringen sker med fuktad, fransk sand, som i två halfvor packas tätt omkring den modell, som skall afgjutas, så att ett fullkomligt troget aftryck af denna uppstår i sandmassan, hvarefter båda halfvorna läggas på hvarandra. Formen, som omslutes af en stomme af järnband, inställes för torkning, och då den är tillräckligt torr, inhälles den ur smältugnen af-tappade, till flytande form upphettade metallmassan, vanligtvis en legering af två eller flere metaller. Man får därvidlag sörja för att det finnes hål i formen för luftens aflägsnande, ty i annat fall skulle explosion uppstå. Sedan gjutningen är verkställd och metallen stelnat och svalnat, uttages det gjutna föremålet ur formen, befrias från kanterna, som kunnat uppstå vid fogen, putsas och är sedan så skarpt i konturerna och jämnt i de släta ytorna som om det undergått ciselering. Man har nämligen vid modelleringen ett särskildt förfaringssätt, som icke användes vid järn-gjuterierna och som gör att gjutgodset ter sig särdeles skarpt och vackert samt företer den största precision, hvarför ock fabriken tillverkar icke så litet af finare maskindelar, för hvilkas utförande kräfves särskild omsorg och noggrannhet.
Detta är i korthet förfaringssättet vid gjutning af smärre föremål. Gäller det större saker, är proceduren mera invecklad. Då man gjuter t. ex. en staty, söndersågas först gipsmodellen i lämpliga delar och formningen sker på ett bord eller ett bräd-underlag, hvarvid först den ena hälften formas och sedan den andra, men icke i två hela stycken utan med hvarje del sammansatt af smärre tärningar, som hvar för sig kunna löstagas. Formen kringbygges med ett järngaller och torkas samt nedföres i gjutgropen, hvarefter först den s. k. kärnan gjutes. Man kan nämligen icke gjuta dessa pjeser massiva, ty det skulle dels draga en alldeles öfverflödig massa dyrbar metall, dels skulle de blifva
Källa: Project Runeberg ·
