Sida 652
Manilla döfstumskola, af K.
ningen densamma som å tallinjen, endast att handalfabetet här träder i talets ställe. Vanlig skrift måste här liksom å tallinjen flitigt användas för att kontrollera och befästa hvad som läres. —
Men i skolan lära sig de döfstumma också åtskilligt annat. Hvarje gosse lär sig äfven ett yrke, hyarmed han i vanliga fall kan försörja sig, när han lämnar skolan; och af hvilken vikt detta är för de döfstummas framtida ställning i lifvet, säger sig själft. De yrken, i hvilka undervisning meddelas i skolan, äro: skomakeri, skrädderi och snickeri, det senare i förening med svarfning, träsnideri äfvensom något borstbinderi. Af dessa yrken får hvarje gosse välja sig ett, såvida icke, såsom väl oftast är fallet, hans målsman gjort detta val för honom. Barnens alla beklädnadsartiklar förfärdigas i skolan. — Flickorna öfvas i vanliga, enkla handarbeten, hjälpa till med städning o. d., så att äfven de vunnit någon färdighet i hvad till vanliga kvinnogöro-mål hör, då de lämna skolan.
I en sådan anstalt som Manilla, som är ett internat, d. v. s. icke blott skola utan äfven hem, är alltid mycket att göra både för lärjungar och lärare. Dessa senare hafva icke blott att'under-visa, utan de skola också för barnen vara i hemmets ställe, hvarje lärare i första rummet för de barn, som tillhöra hans klass, så mycket som möjligt umgås med dem, samtala med dem o. s. v. Hvarje barn växer därigenom så samman med sin lärare, att någon motsvarighet därtill sällan torde förekomma i vanliga skolor. —
Under år 1890 utgjorde skolans inkomster 83,776 kr. 73 öre. Utgifterna under samma år uppgingo till 81,633 kr. 21 öre. Medelkostnaden för hvarje elev under året utgjorde omkring 580 kr. Såsom bidrag till dessa utgifters bestridande har staten lämnat 250 kr. för hvarje barn.
K.
Källa: Project Runeberg ·
