Sida 676
Våra anstalter för utbildning af sjuksköterskor, af John Sundberg
Lifvets lust så glad du försakar, långa nätter du genomvakar en strimma af vårens skimmerglöd lockar du in bland sorger och nöd.
Blick nyss af smärta grumlad och dyster klarnar vid blotta ordet: »syster» — bleknade läppar söka att le, ett stammande, skälfvande tack de ge.
Vi alla, som sett, då sjukdom sig sänkte, hvad allt dessa väna händer oss skänkte, hur löna vi väl den kärlek blid, som hjälpte och värmde i sorgetid?
* *
*
Till de yrken, hvilka synas vara liksom enkom skapade för kvinnan, hör framför allt sjuksköterskans kall.
Sjukvården fordrar så mycket tålamod, så mycken skicklighet, sorgfällig påpasslighet, ömhet och finkänslighet, pliktkänsla och människokärlek, att en man näppeligen kan anses vara passande för en sådan verksamhet.
Detta synes också alltid hafva varit den allmänna meningen, ty så långt tillbaka som en ordnad sjukvård existerar, har den alltid legat i kvinnornas händer med undantag af de under korstågen grundade sjukvårdsordnarne, lasi>rister, hospitalister, barmhärtiga bröder o. s. v.
För ett halft sekel tillbaka var det i allmänhet mycket be-dröfligt ställdt med sjukvården vid till och med våra länslasarett. Sjuksköterskorna voro i regel okunniga, icke skolade, såsom nutidens.
Nu däremot fordras en grundlig så väl teoretisk som praktisk utbildning för sjuksköterskekallet, omfattande för att blifva antagen som ordinarie sköterska å sjukhus vanligen en kurs på 3 år.
Källa: Project Runeberg ·
