Sida 687
Stockholm i sadeln, af John Sundberg
•såsom uppfostrande och föryngrande medel torde vara lätt att inse. Också har ridintresset i hufvudstaden, tack vare våra skicklige instruktörer och ridlärare, samt förståelsen för kavalleri-etiska prestationer under de senare åren utbredt sig i vida kretsar.
Allt mer försvinner deras antal, som betrakta ridten hufvudsakligen såsom ett medel att möjligast fördelaktigt presentera sig, allt mer deras antal, som sakna blick och förstånd för ridkonsten och ej veta att skilja mellan god och dålig sits, mellan riktig och falsk tygelförning.
Då nu Stockholms Tattersall såsom ridhusetablissement är ett minne blott, kan det ju vara af intresse att påminna sig ej blott •dess historia, utan äfven redogöra för, huru man tänkt sig, att framtiden skall gestalta sig för hufvudstadens ridsport.
Sedan en lång tid tillbaka har Grefturegatan 24 varit ridsportens hemvist i Stockholm. Flera ridhusbolag hafva där haft sin verksamhet med skiftande öden. Såsom affär betraktadt, hafva de i allmänhet ej burit sig, utan har verksamheten mången gång hållits uppe genom det intresse, som kommer denna idrottsgren i så rikt mått till del från allmänhetens sida.
Men genom denna oförmåga att få affären räntabel, kunde ej lokaler m. m. hållas i fullgodt skick, utan förföllo de allt mer, så att för en 5 ä 6 år sedan var det illa bestäldt med den komfort och renlighet, man hade rättighet att fordra på ett dylikt ställe. Följden blef också den, att ridintresset betydligt slap-pade af.
Agaren af den stora ridhustomten, major Abenius, beslöt sig
Källa: Project Runeberg ·
