Sida 708
Krigsskolorna och armén, af John Sundberg
kunnat beräknas, äro nu nästan samtliga de gamla kasernerna slopade och nya, tidsenliga etablissement uppförda.
Synnerligt vackra och ståtliga te sig Fotgardesregementenas kaserner med fasader mot Linnégatan samt Lifgardets till häst kavallerietablissement.
Den militära uppfostran är en ingalunda oviktig faktor i ett folks utveckling.
Armén skapar män, som känna och lära sig använda sin egen kraft, i sedligt så väl som i kroppsligt hänseende.
Den som har iakttagit, huru den s. k. bondbeväringen, oftast klumpig och o vig, långsam och tafatt i sätt och rörelser, efter ankomsten till lägerplatsen så småningom förändrar sig för att vid slutet af sin beväringstid såsom raska själfmedvetna och därför också företagsamma unge män återvända till den stilla hem-byggden, han kan beträffande värdet af den militära uppfostran åtminstone i denna riktning icke gärna stanna i tvifvel.
»Mens sana in corpore sano.» Med kroppens likformiga och grundliga uppfostran går tankens utveckling hand i hand. Det är redan en mycket stor fördel, att hvarje ung man en gång är tvungen att tillbringa en tid i annan omgifning. Synkretsen vidgas, åskådningarne blifva helt andra, trånghjärtade fördomar nötas hastigare bort, när man sett om också endast litet mer af världen än där hemma, där man allt jämt varit utsatt för samma inflytanden. Och för tusenden är ju den i arméen tillbragta tiden den enda, under hvilken de undanryckts den trånga verkningskrets, i hvilken födelsen ställt dem.
Tusenden lära sig först under sin militära tjänstetid och endast under den punktlighet och ordningssinne, . . . egenskaper, som senare i lifvet äro af det högsta värde.
Svenskarne liksom den svenska armén har stolta anor, och vår blågula fana har burits högt i de ideella intressenas, de fria idéernas tjänst.
Oförvanskligt i häfdernas blad strålar namnet Gustaf II Adolf, som skyndade sina förtryckta trosbröder i Tyskland till hjälp.
Källa: Project Runeberg ·
