Sida 744
Några ord om våra banker och pengar. Studie af Axel Kerfve
Efter 1876 kom Myntverket att lyda under Finansdepartementet. Dess chef kallas myntdirektör och utnämnes af K. M:t. En annan betydande faktor vid »Myntet» är den s. k. kontrolldirektören, hvilken i det närmaste har samma åligganden som forna dagars s. k. »myntproberare», vidare finns myntgravör.
Som bekant är »Myntet» nu beläget på Kungsholmen — Handtverkaregatan 5 — där det fick lokaler redan år 1849.
Det äldsta »Myntet» säges hafva legat på dåvarande Myntholmen, sedermera kallad Kyrkholmen, nu en del af våra dagars oegentligt benämnda Blasieholme, som ju icke alls är någon Jioln\e.
Där fick Myntet emellertid ingen varaktig stad.
Redan på 1600-talet flyttades verket till Gråmunkeholmen — nu Riddareholmen — och kort därpå till Helgeandsholmen, från hvilken plats det åter måste vika för Karl XI:s sedan mycket omtalade s. k. »hofstall». Detta var år 1673.
Från Helgeandsholmen bar det af till »Salvinska huset» — som nu inrymmer kansliet och kallas Kanslihuset. — Ändtligen kom Myntet 1849 till Kungsholmen.
För att befordra spridningen af silfvermynt, äger en hvar, att mot insändande af guldmynt eller sedlar, rekvirera sådant mynt från Myntverket till ett värde af minst fem hundra kronor, då det fraktfritt levereras till angifven postanstalt inom riket. Mindre utbyten till skiljemynt ombesörjas af Riksbankskontorens växelafdelningar.
* *
Som vi ofvan sagt, hafva »sedlarne» i vårt land vunnit stort förtroende och blifvit oss ett kärt likvidationsmedel, naturligtvis mest på grund af deras lätthandterlighet. Vi ha också en viss plikt att såsom afslutning på denna visserligen redan rätt långa studie ägna sedlarna ytterligare några ord, hvarvid vi skynda att genast upprepa det kända faktum, att just sedelutgifningsrät-ten är en fråga, som mycket upprört sinnena inom vår under senare tider utvecklade bankvärld.
Källa: Project Runeberg ·
