Sida 76
N:o 4 Myntgatan, af Emil C.
om de misstänka, att en sak blifvit stulen. Ofta blir så tjufven gripen, då han befinner sig på pantbanken.
Denna detektivkår har också ett vaksamt öga på mindre hederliga pantbanksinnehafvare. Dessa varnas ibland för att de för en spottstyfver mottagit ett föremål, som de bort inse vara stulet, och det inträffar ej så sällan, att en dylik »farbror» får göra bekantskap med Långholmen på någon tid.
Men det är ej blott i pantbankerna, som stulna föremål återfinnas. Mången gång anträffas hos anhållna personer saker, som tydligen åtkommits på oärligt sätt. Om ingen egare anmäler sig, så numreras föremålet, inregistreras och får plats i polisens magasin för stulna och upphittade saker.
Detta magasin förtjänade sitt eget kapitel.
Då våld begås, blir gärningsmannen merendels lätt gripen, om man nu ej särskildt fäster sig vid svårare, hemlighetsfullare brott, som kräfva ett ihärdigt detektivarbete. Om ni exempelvis en mörk natt ströfvat genom en osäker stadsdel och härunder kommit att »stöta mot en hård, knuten näfve», så att ni fått en blödande näsa, så blir gynnaren säkerligen fasttagen redan dagen därpå, om ni omedelbart anger saken för polisen. Det är intressant att följa spaningarne efter »okände manspersoner», som gjort något brott och som anmälts härför. Man kan näppeligen annat än förvånas öfver, att de så snart infångas. Men studerar man det system, som tillämpas vid dessa spaningar, så blir saken mindre märkvärdig. Den detektivkår, som har sig särskildt ålagdt att efterspana förbrytare, hvilka söka hålla sig undan, har också att förfoga öfver goda resurser i denna väg.
Man använder sig äfven någon gång af lämplig förklädnad. Själf har jag ett litet minne härom. En vinterkväll, då jag händelsevis befann mig i en utkant af Söder, iakttog jag en person, hvilkens anletsdrag föreföllo mig bekanta, Han var iklädd en s. k. stortröja af sjömansfason, slokhatt och en stor yllehalsduk.
— Aha! Det är ju min vän detektiven B.
Bolien om Stockholm. 10
Källa: Project Runeberg ·
