Sida 796
De dödas städer, af Satyr
Maria kyrkogård.
Du som oss skådar här, säg om du skönja kan Hvem af oss varit hög, och hvem en ringa man?
Hvem fattig och hvem rik? hvem olärd och hvem lärd? Hvem framför andra täck och mer att älska värd?
Hvem af oss gått bakom? hvem suttit och stått främst? Kan ock en statkarl här snart ligga kungen närmst.
Ty lit på ingenting, men tänk att så skall gå, Oss klädes af vår hamn, vi hopas i en vrå,
Se’n döden oss har fällt. Den är allena väll, Som lagat för sin död, att han får uppstå säll.
Så lyder en gammal inskription i Maria kyrkas benhus. Jag vet inte hvem som diktat dessa rader, men det låter så gammaldags förståndigt och trovärdigt.
Maria tycks ha varit den först bebyggda och mäktigaste delen, hvilket det ju för öfrigt är ännu i dag, af Åsöna eller Osöna, som Södermalm fordom kallades. Riksföreståndaren Sten Sture den äldre lät nämligen år 1489 på samma plats som den nuvarande bygga den första Maria kyrka. Denna, som var ganska oansenlig, fick dock ej stå kvar längre än till 1527, då Gustaf I med rikets ständers medgifvande förordnade, att såväl denna som Jakobs kyrka skulle nedrifvas, emedan dessa kyrkor ansågos kunna gagna en belägrande fiende.
Johan III lät år 1576 lägga grunden till den nuvarande kyrkan. Arbetet afstannade emellertid vid hans död och upptogs först åter under Gustaf Adolf. Änkedrottningen Maria Eleonora lät slutligen år 1634 fullborda den på egen bekostnad.
I juli 1759 utbröt en fruktansvärd vådeld, som ödelade omkring 300 hus vid Badstu-, Horns-, S:t Pauls- och Götgatorna samt äfven Maria kyrka. Kopparen hvarmed taket var täckt smälte, grafstenarne sprängdes af hettan, och elden förtärde likkistorna och de dödas ben.
Källa: Project Runeberg ·
