Sida 81
N:o 4 Myntgatan, af Emil C.
gatorna. Spriten har satt »mod» i den svagaste. Han känner sig så stark, att han vill knyta näfven mot hela den värld, som han i sitt armod icke fått någon inblick i, och hvars lif och lef-verne förefaller honom lika mystiskt som lockande. Men benen äro svaga, och då kanhända »modet» är som störst, lägger konstapeln handen på hans axel och frågar helt torrt, hur det står till med honom. Det var ett sorgligt slut på de djärfva dröm-marne om ett storartadt bättre. Själfuppehållelsedriften vaknar emellertid, och mannen svarar lugnt, att han tänker gå hem till sitt — till det trånga kyffet med den förpestade luften, och ej till rikemans luxuösa våning, som han i sitt omtöcknade tillstånd gått och fantiserat om. Kan han då gå något så när stadigt, så att han ej genom en ofrivillig rörelse snuddar vid en elegant rock eller en kappa, så låter polisen honom gå sin väg . . .
Men plötsligt finner konstapeln en gammal orkeslös stackare, som någon yngre arbetare gifvit af »barmhärtighet» ett par snapsar. Det går rundt i den gamles hufvud, och under försöken att kryssa sig framåt på något så när anständigt sätt, förlorar han balansen och faller i gatan. Nu är konstapeln framme, och då gubben känner hans handfasta tag, så förfaller han i ett slö-hetstillstånd, ur hvilket han ej väckes, förrän droskan svänger till vid polisvaktkontoret. Så är han i polisens säkra förvar.
Det har skrifvits så mycket om detta anhållande på gator och i gränder, och nog är det sant, att mången oskyldig får lida för den skyldige. Men bland en poliskår på flere hundra konstaplar, finnes helt naturligt sådana individer, som esomoftast missbruka sin makt — det är ofta i medvetandet af, att de äga en makt, hur liten den nu är, som öfvergrepp lätt begås. Men i de osäkra kvarteren i Staden mellan broarne och i hufvudstadens utkanter, behöfs för visso lika modiga som handfasta konstaplar.
Sedan en person anhållits och förts till vaktkontoret, får han där sofva ruset af sig, om det nu är för fylleri som han anhållits. Arresterna äro i allmänhet snygga, om också icke så särdeles bekväma. Länge får han emellertid ej slumra, förrän de vakthaf-vande undersöka, om han lugnat sina upprörda känslor, så att han kan anses lämplig för ett förhör. Ar han då visserligen litet yrvaken, men »beskedlig», och kan han på något sätt styrka,
Källa: Project Runeberg ·
