Sida 84
N:o 4 Myntgatan, af Emil C.
— Han får nedföras.
Fyra dagars fängelse.
Som man ser, rask expedition.
En nng flicka kommer småkokett, intrippande.
— Heter ni.. ?
— Ja.
På fråga, om hon varit berusad, kommer ett: lite lifvad var jag väl.
— Lifvad, hvad är det?
— Jo, si det var så, att Mimmi å ja’ . ..
— Tyst! Var ni berusad?
— Ja, jag var väl det då.
— Ett bestämdt svar!
— Ja.
— Bor ni hos edrä föräldrar?
J a.
— Uppskof med böterna, men sup inte så fördömdt en annan gång.
Det är vexlande taflor ur lif vet, som åskådaren här får se. Hur mången sjuk stackare har jag ej sett, som stapplat fram till skranket.
— Jag är så sjuk, hr domare . . .
— Ja, det ser ut, som om ni kan »slockna» när som helst. När ni nu kommer in i fängelset, så säg till, att läkaren genast skall besöka er.
— Ja.
Och gubben linkar iväg för att måhända få sluta sin lefnad i den trånga cellen.
Så kommer en blind in. Han ser osäker ut och trefvar med händerna.
— Ställ er på högra sidan! — Jaså han är blind, säger polisdomaren något förlägen. Konstapel, led mannen!
Den blinde får sin dom och ledes ut och ner i fängelset.
Stundom anhållas utländska sjömän. Då måste tolk anlitas, och merendels har befälhafvaren å fartyget infunnit sig för att lösa ut sina gossar.
Boken om Stockholm. i -i
Källa: Project Runeberg ·
