Sida 120
Bakom Operakällarens kulisser. Några interiörer från ett storstadskök, af Johan Nordling
Tinga fru Tora ... en knippa violer i handen, flammande rosig under det silfvergråa floret till er koketta lilla pariserhatt... en personifikation af våren, sådan min vän, skalden Daniel, älskar att måla den.
Det är just i hörnet af den nya Operaterassen, jag hejdar ^dra steg:
»Hvarthän, sällsynta och vackra kusin?»
»Ja, om ni det kunde gissa, skulle ni allt göra stora ögon ...»
»Upp på första-kammar-läktaren, kan jag förstå, att åhöra Karls vältaliga inlägg till fosterlandets...»
»Ahnej! I dag får min gubbe ensam representera försvars-intressena. Bättre upp! — Eller kanske rättare: bättre ned!»
. . .?
»Till Operakällaren!»
...??!
»Ja, förstå mig rätt. Inte i den öfre af delningen. Dit går jag inte ensam. Men Karl och jag äta ofta våra middagar där tillsammans för att stärka oss efter våra pleni-mödor — och en bättre rekreationsort kan man inte gärna tänka sig. Men så hade jag så mycket hört talas om den underjordiska afdelningen, den husmoderliga afdelningen, ni förstår, kök, skänkrum, visthus och allt det där . . . att det skulle vara ett sådant trolleri af fulländning och komfort! Och så var den artige värden, direktör Stein-wall, nog vänlig invitera mig dit i dag på middagen, då jag under hans ciceronskap skall få se allt i full verksamhet och gång. Jag väntar mig ett förtjusande nöje! — Har ni lust att följa med?»
Om jag hade lust! Att i en ung husfrus sakförståndiga sällskap få tränga bakom förlåten till det allra heligaste, inför mina profana ungkarlsögon se af slö jas hemligheterna af det största, mest fullkomnade kök och hushåll i Sveriges land .. . Hade jag tvekat, voro det endast bråkdelen af en sekund, sannerligen jag
Källa: Project Runeberg ·
