Sida 165
Barnens paradis, af Daniel Fallström
att le. Barnet är ju allas gunstling, och jag har sett den inbitnaste och mest korrekte ungkarl gå på alla fyra endast för nöjet att få bära en liten ostyrig parvel på ryggen.
Gå ned i Linnéparken en middag, då springbrunnen plaskar framför biblioteket, och lindarnas skugga inbjuder till vackra drömmar — drömmar som ha samma förunderliga kraft som Aladdins lampa, att på ett ögonblick förflytta er bort — hvart ni vill — från dessa imponerande stenkistor och all denna skrikande storstadslyx, som, sida vid sida af eländet, rör sig i gatudammet.
Men ni vill inte bort. Ni stannar, fängslad af den tafla, ni Lar framför er.
Linnéparken ligger dränkt i junidagens varma, lifgifvande, icke allt för gassande sol. Allt skimrar i ljusgrönt, från Karla-vägens planteringar mest ända ned till Stureplan, där spårvagns-klockorna ljuda dagen i ända, och där det är ett evigt stigande af och på. Gräsplanerna, öfver hvilka klippningsmaskinen nyss rullat fram, och som vattnats af trädgårdssprutans blänkande strålar, likna skiftande schaggmattor, hvilka ännu ingen fot har trampat. Midt ur detta haf åf frodigt växande grönt uppdyka de persiska syrénernas violetta och viburnum-buskarnas snöhvita blomklasar. Här och där skjuter en mörkgrön kastanje upp i den vårljusa luften, och de skära blompyramiderna skälfva i det gyllne solljuset.
Och från Floras kulle ned till biblioteket är hela rymden fyld af klingande, friska skratt och muntert sorlande röster. På de hundra sidogångarna och i de breda, snörräta alléerna vimlar det af barn, barn af alla åldrar och samhällsklasser — från den rosenkindade babyn, som bäres på armen af den högadliga familjens barnjungfru, till den barfotade portvaktens Kalle, som under skolferierna singlar slant och hoppar hage med tolfåringens hela outtröttliga energi.
*
Humlegården — jag kallar den ännu den gamla, kära Humlegården — med sina en gång så stolta lindar, som sett så många släkten komma och gå, har blifvit förvandlad till en enda stor lekstuga, där det är högt i tak och godt om utrymme.
Källa: Project Runeberg ·
